Å min man tjatar lite på mig att jag ska ta det lugnt och inte göra saker som kommer få mig att få smärta. Jag måste tydligen vara lite rädd om mig själv.
Igår körde jag till några vänner ganska långt bort och det går superbra ett tag men i slutet får jag borde ont i rygg,mage och en tryckande känsla nedåt. Så efter ha kört dessa timmar fram och tillbaka och umgåtts med vänner och dotter (som visade att trots är något som hon har en del utav nu) så var jag både trött, alla känslor utanför kroppen och smärta så var kroppen inte helt nöjd med mina spontanutflykter. Min man hade sagt till mig innan jag körde att han tyckte jag skulle stanna hemma pga min onda kropp och att jag hade haft en dålig natt med mycket vaket och Hidde som var sjuk och dosig efter nedsövning. Hans tåklo på framtassen hade brutits av och så fixade vi lite annat på honom med så han var inte helt nöjd med livet och allmänt orolig. Sedan vaknade dottern också (alltså det är såhär jag kommer ha det om ett tag + en bebis som vaknar med. Ser fram emot det...Hahaha!
Nu har jag en vecka kvar att jobba och just nu känns det väldigt skönt. Nu hopas jag att smärtan i min kropp inte blir värre och att jag hinner slappna av och bara njuta av att våren är påväg på riktigt.
Jag tänker en del på alla dessa par som kämpar och kämpar månader och år på att bli gravida och få barn för bara för du blir gravid betyder inte det att det blir ett barn i slutändan,tyvärr. Jag var med om ett misslyckat ivf i April förra året och det var fruktansvärt när jag insåg att det gick åt helvete. När det hände var min man iväg så det blev klart lite jobbigare då jag var hemma själv med dottern. Och sedan att bestämma att vi ska köra igen men vi väntade till hösten så vi fick ha en stressfri sommar. Som tur väl lyckades vi i höstas och vi ska nu bli fem i familjen. Men som sagt jag tänker på er alla där ute som kämpar, jag håller mina tummar för er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar