måndag 31 juli 2017

Fuck cancer! Hidde Älskad och saknad!

Lite mer än 7 år och 7 månader blev min älskade Hidde. Den 26/7 flög han till Narnia till Birka och Eddie. Eddie väntade nog liggandes på marken så Hidde kunde starta sin vistelse genom att slicka rent hans öron. Så som Hidde gjorde varje morgon när han levde. Birka låg nog lite högre på en sten eller något sådant. Hon gillade inte Eddie speciellt mycket. Men välkomnade säkert Hidde med ett mjau som betyder ungefär Hej och välkommen men håll dig på avstånd. Hidde var den enda hunden hon faktiskt gillade. 
En utav Eddies sista morgnar med örontvättning innan han dog utav den hemska sjukdomen SIP. Som även tog Birkas liv.
Hidde som tärna.
Dottern delar med sig av grädden till Birka och Hidde.
Hidde som han såg ut första hösten. 
Hidde och Eddie var bästa vänner från dag ett! Bästa hund och katt! 

Som vetrinären trodde så hade min älskade Hidde cancer. Svullnaden/knölen var nästan lika stor som en golfboll och hans käke hade blivit helt mjuk av cancern. Han hade jätteont och mådde inte alls bra. Men det konstiga var att han var pigg på promenader och gosig när vi myste. Även om jag hade fått beskedet för två veckor sedan att det kunde vara cancer så var det fruktansvärt jobbigt att se och få höra att det var cancer och att de inte kunde göra något åt det. Visst de kunde sätta in smärtlindring men det skulle bara ge honom någon månad till. 
Hidde i undersökningsrummen. Älskade älskade Hidde!

Att ta beslutet att låta honom somna in var ett skit att veta att han inte skulle med hem, att jag aldrig skulle få se honom igen, aldrig gosa med honom, aldrig dra med honom ut på promenad, aldrig se barnen mysa med honom, aldrig bära upp honom i bilen, aldrig ha med honom på äventyr och allt annat som jag har gjort tillsammans med honom under 7 år.  När djur blir sjuka och dör är fan fruktansvärt. De är ju familjemedlemmar som man älskar. Det finns de som frågar om jag ska skaffa en ny hund. Åh just nu så är det absolut ett Nej. Jag tror aldrig jag kommer skaffa en Tibbe igen även om jag älskade Hidde så är det väl därför jag inte vill ha en till sådan. En Tibbe för mig är Hidde och jag kommer aldrig få tillbaka honom. Men om jag skaffar hund igen kommer det vara när jag har tiden att ha en. För du är inte snäll mot den om du jobbar och har den hemma i 8-10 timmar själv. Jag kanske blir dagmatte eller lånar en kompis hund. Vi får se, vi får se. 

Det är alla fall tomt här hemma utan Hidde. Vi saknar honom här hemma. Vila i frid älskade du! 

/ Ulrika 



 

måndag 17 juli 2017

Älskade hund!

Varje gång jag nu gosar med Hidde så blir jag helt känslomässig att jag får tårar i ögonen. Sjukt jobbigt att inte veta vad detta ska sluta. Han har ju bara levt typ halva sitt liv. Känner en som hade sin Tibbe i 14 år. Han är pigg och glad men det känns som att medicinerna gör han lite dämpad. Som jag förstod det så var medicinen ganska stark då den ska bota skelett inflammation. Nu får han medicinen och smärtlindringen i skinka då han förstår att det är något fuffens med osten om vi ger honon i det. Han är inte dum min hund. 
Här ser man lite utav svullnaden. Hoppas det bara är något med tänderna. 
Han ligger väldigt sällan i sängen då han tycker det är för varmt. Men det är mysigt när han gör det. Här ser man också svullnaden på hans vänstersida.

Nu sova så jag är pigg i morgon. 

/ Ulrika 

onsdag 12 juli 2017

Mitt första husdjur!

Hidde är sjuk och vi eller vetrinären vet inte vad det kan vara. Han kan ha en inflammation i käken, ett ordentligt tandproblem eller cancer. När vetrinären berättade så hörde jag bara ordet cancer. Skelettcancer och då går det lika fort som som det gör på oss människor. Vi hoppas att medicinen han fått får ner svullnaden och att han ska må bättre. Vi har fått tid för röntgen och operation i augusti. Så nu får han smärtlindring och skelettinflamationstabletter så hoppas vi det hjälper. Mitt lilla hjärta. Det är ett skit när djur blir sjuka. 
Han är pigg och är nöjd med livet men han verkar få mer och mer ont. Hoppas medicinen hjälper!

Ha en fin vecka / Ulrika 

söndag 2 juli 2017

Den nakna sanningen om amning del 2

Amningen går super. Han ammar sedan sover han ofta i timmar. Ofta brukar jag känna att nu får han vakna annars blir det smärtsamt för mig. Men det där (som jag inte alls minns från förra gången) att jag får ont efter amning när mjölken ska fyllas på. I början stod jag dubbelvikt i köket och grät för det gjorde så jävla ont. Nu är det bättre men fortfarande inte helt ok att det gör ont. 
Å det är lögn att säga att amma är fantastiskt när mjölken bara har runnit till och bröstvårtorna har vant sig att ha bebis som suger på dem. Nä det gör fortfarande asont i bland alltså så ont att jag andas som om jag föder barn. Men det ska man inte prata om för det är ju underbart att amma. Sedan är jag så glad att jag kan amma då jag slipper tänka på ersättning. Å alltid har maten med mig redo att ätas. Perfekt (fast det ibland gör så ont att jag får tårar i ögonen). 

Nu ska jag städa badrummet! Heja heja friskt humör. Båda barnen sover o kl är vara halv 9.
Ett tryggt barn! Ledsamt att alla barn inte är lika trygga. 


/ Ulrika 

lördag 1 juli 2017

Hon är tillbaka!

Som sagt vi har tre katter i familjen: Siri (Maine cool honan den bästa av de tre och även den som har bott här längta, tror hon är 7-8 år. Men vi har haft henne i ca 5 år. Fångar både möss, sorkar, kaniner och även skator) Jubaba (Devon Rex som ser ut som ett Alien och är mysig och gosiga men ganska dryg, samma ålder som Siri. Vill gärna vara i knät och ligger på dottern när hon ska sova) George (Brittiska korthår som har fångat två möss och jäkligt stolt över detta. Mysig men lite av ett fartgupp då han alltid är i vägen, han är den som gosar på avstånd alltså inget lyftande eller knäkatt)

Men Siri som har varit borta sedan i måndags-tisdags efter vår skogspromenad. Brukar ofta vara borta i några dagar i bland någon vecka (hon är ju en jägare så hon klarar sig alltid) under sommaren men just denna gång blev jag orolig. Hon har aldrig varit där vi var när hon kom bort. Tydligen tycker hon nog jag är löjlig. Hon är ju inte Jubaba direkt utan hon vet var hon bor och vart hon ska gå för att komma hem. Men det finns ju både räv och VARG (tydligen) i skogarna å eftersom hon är min favorit av de tre så blev jag orolig. Men som sagt hon kom hem hoppade upp till maten fräste på maten och sen ville hon gå ut igen. Sedan blev det fästingborttagning för hela slanten då det är vår grej att jag gör det. När jag kom hem från BB tog jag bort ca 15 fästingar på henne(kärlek mellan mig och Siri)

Jaja ha en fin helg. I morgon ska jag hämta de mest ekologiska ägg jag vet. Gulan är nästan orange och superglad. Om jag ska överleva sommaren så måste det finnas ägg i huset (PANNKAKOR= SUPERMAMMAN)

/ Ulrika