Att andas som en som sprungit ett maraton och promenader!

Idag är det en vecka kvar (eller tre) till bebis kommer och det är väl nu först jag verkligen känner: KOM UT JAG ORKAR INTE MER! Jag sover som en kratta alltså typ inget. Känner mig konstant trött. Har börjat få mer och mer ont. Har en massa planer som jag bara räcker tungan åt för energin som fanns innan har gått och lagt sig. Andas som en andfådd häst även om jag bara sitter. Jäkligt attraktivt för alla runt omkring mig. 

Är ute och går en del för dottern tycker det är kul. Nu har jag sagt nej till att hoppa över och krypa under taggtråd av den enkla andledningen att jag har ont och jag är rörlig som ett kylskåp. Men när vi har varit ute i skogen och hälsat  på bin och blivit attackerade av fällor går jag som en anka och supersakta. Supermamman eller...

Det var soligt i helgen det betyder att jag fick lite färg och slappat. Härligt!

Alla dessa fällor som vill fånga oss. Tur dottern har vapen så vi kunde smita förbi dem! 

Maskrossmycke!

Nytt liv i hagen. Ett förbaskat sött nytt liv!

Denna ska vi måla idag. Jag bara känner hur energin räcker tungan åt mig och säger tror du ja!