Jag har funderar på en sak. Om ca två veckor går jag hem på gravidpenning av den enkla anledningen att jag har ganska ont i min kropp. Jag kan inte göra saker som jag gärna vill men smärtan sätter stopp. Jag har sagt det till en hel del och de flesta blir förvånade att jag går hem redan. Jag har fått höra: Jag jobbade till jag födde, ska du redan gå hem? när är det du ska ha? Har du så ont? Tycker du kan jobba lite till med mera. Är det så att man är lite sämre om man som gravid inte jobbar in i det sista? Jag ser det som en period som jag kan vila min kropp (då jag som sagt har ont) och umgås mer med min dotter då hon just nu är mycket på förskolan. Hon kommer alltså gå 15h/v när jag går hem. Väldigt skönt för både henne och mig.
Sedan är min plan att jag ska ha dottern hemma på heltid när bebis har kommit. Sedan är hon hemma från bebis är kommen till terminen börjar igen i augusti. Bara för att jsg kan. Jag har fått kommentarer på att jag ha henne hemma från maj till augusti med: Lycka till, men är det inte bra för henne om hon för det sociala, hon kan väl vara där 15h/v, hon behöver det. Med mera. För det första så skaffar jag ett till barn för att jag ville det och för att ge dottern och bonusdottern ett syskon, jag vill att dottern ska lära känns bebis precis som vi andra, det är en stressigt miljö på förskolan, jag kan vara social med dottern och jag känner en del som är mammaledig så vi kan hänga med dem, jag är utbildad jag tror jag kan ta hand om mina två barn utan att de ta skada utav det, dotter är så pass stor så jag kan fråga vad hon vill, förskolan är en smittohärd ställe utan dess like jag vill inte ha ett sjukt barn eller bebis, det kommer bli avslutning på hennes förskola självklart kommer hon gå på den och vara med på utflykter. Jag var hemma med dottern sammanlagt i 6 månader sammanlagt jag ser denna mammaledigheten som en möjlighet att umgås med både dottern och bebis mycket. Sedan kan det bli så att dottern tröttnar på att vara hemma med mig men då får vi ta och lösa det om det händer. Jag tänker mycket mys både inne och ute och förbaskat mycket fika så löser det sig säkert superbra. 
Men som sagt jag dömmer ingen men jag personligen tycker att alla dessa förklaringar att barn behöver vara på förskolan pga alla anledningar kan dra lite åt skogen. Barn behöver sina föräldrar mer än förskolan (om det inte är något speciellt fall, där barnet ta skada hemma) barn älskar sina föräldrar mer än förskolan och dess fröknar. Alla fall vad jag har märkt. Sedan är det stressigt på förskolan fast vi fröknar kämpar med att det inte ska vara det. Barn i allmänhet behöver inte mer stress i sina liv. De är så uppstressade ändå.
Ha det fint från supermamman (dottern har själv sagt att jag är en Supermamma) / Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar